Avståndet från mitten av ett objekt så att om alla objektets massa komprimerades inom detta område, flykten snabba från kommer ytan skulle lika med ljusets hastighet. Ett exempel på ett objekt som är mindre än dess Schwarzschild-radie är ett svart hål. När en stellar rest kollapsar inom denna radie, ljus inte kan komma undan och objektet är inte längre synliga. Det är en karakteristisk radie som är associerade med varje mängd massa. The Schwarzschild radius är uppkallad efter den tyska astronomen Karl Schwarzschild som beräknas exakt lösningen för allmänna relativitetsteori 1915.

1915, Karl Schwarzschild erhålls en exakt lösning till Einsteins fältekvationer för gravitationella fältet utanför en icke-roterande, sfäriskt symmetrisk kropp (se Schwarzschild mått). Med hjälp av definitionen M = \frac {Gm} {c ^ 2}, lösningen innehöll en term i formuläret \frac {1} {2 M-r}, där värdet på r att göra denna term singular har kommit att kallas Schwarzschild-radien. Fysiska betydelsen av denna singularitet, och om denna singularitet någonsin skulle kunna uppstå i naturen, debatterades under många årtionden, en allmän acceptans av möjligheten av ett svart hål inte har ägt rum fram till andra hälften av 1900-talet.

The Schwarzschild radius för ett objekt är proportionell mot massan. Därför, solen har en Schwarzschild-radie ca 3,0 km (1.9 mi) medan jordens är endast ca 9,0 mm, storlek på en jordnöt. Observerbara universum massa har en Schwarzschild-radie på cirka 10 miljarder ljusår.

Ett objekt vars radie är mindre än dess Schwarzschild-radie kallas ett svart hål. Ytan på Schwarzschild-radien fungerar som en händelse horisonten i en icke-roterande kropp (en roterande svart hål fungerar något annorlunda). Varken ljus eller partiklar kan fly genom denna yta från regionen inuti, därav namnet "svarta hål". The Schwarzschild radius (för närvarande ett) supermassiva svarta hålet på vår galaktiska Center skulle vara cirka 13,3 miljoner kilometer.

Tog konstant densitet, Schwarzschild-radien för ett organ är proportionell mot dess massa, men radien är proportionell mot kuben roten på volymen och därmed massan. Därför, som en ackumuleras frågan vid normal densitet (103 kg/m3, exempelvis densiteten hos vatten), dess Schwarzschild radius ökar snabbare än dess radie. På omkring 150 miljoner (1,5 x 108) gånger solens massa, sådana en ansamling kommer att falla innanför sina egna Schwarzschild-radie och därmed skulle det vara ett supermassivt svart hål av 150 miljoner solmassor. (Supermassivt svart hål upp till 18 miljarder (1.8 x 1010) solmassor observerats.) Supermassivt svart hål i mitten av vår galax (4,5 ± 0,4 miljoner solmassor) utgör observationally den mest övertygande bevisen för förekomsten av svarta hål i allmänhet. Man tror att stora svarta hål som dessa inte utgör en direkt i en kollaps av ett kluster av stjärnor. i stället de kan starta som en stellar medelstora svart hål och bli större genom tillskott av frågan och andra svarta hål. En empiriska samband mellan storleken på supermassiva svarta hål och stellar velocity spridning \sigma av en galax utbuktning kallas M-sigma relationen.