Ikonografi av en målning är bilder i den. Termen kommer från den grekiska ordet ikon betyder bilden. En ikon var ursprungligen en bild av Kristus på en panel som används som ett objekt av hängivenhet i ortodoxa grekiska kyrkan från åtminstone det sjunde århundradet på. Därav termen ikonen har kommit skall bifogas alla objekt eller bild som är utstående eller har ett specialt menande fäst vid den. En ikonografi är ett visst intervall eller system av typer av bild som används av en konstnär eller artister framföra särskilda betydelser. Till exempel i kristna religiösa målning finns det en ikonografi av bilder som lammet som föreställer Kristus eller Duvan som representerar den Helige Anden. i ikonografi av klassisk myt dock förekomsten av en duva skulle föreslå att någon kvinna också närvarande skulle vara gudinna Afrodite och Venus, så betydelserna av särskilda bilder kan bero på ramen. På sjuttonhundratalet William Blake uppfann en komplex personliga ikonografi för att illustrera sin vision av människan och Gud, och mycket stipendium har ägnats åt att tolka den. i det tjugonde århundradet ikonografi av Picassos arbete är mest självbiografisk, medan Joseph Beuys utvecklade en ikonografi av ämnen som kände, fett och honung, att uttrycka sina idéer om livet och samhället. Ikonografi (eller iconology) är också den akademiska disciplinen av studien av bilder i konst och deras betydelser.