Dekonstruktion är en metod för litteraturkritik som förutsätter att språket refererar bara till sig själv snarare än en extratextual verklighet och som har anfört flera motstridiga tolkningar av en text och grunder sådana tolkningar filosofiska, politiska eller sociala konsekvenser. användning av språket i texten i stället för på författarens avsikt.

Deconstruction initierades av fransk kritiker Jacques Derrida, som i en serie böcker börjar i slutet av 1960-talet inleddes en stor kritik av traditionella västra metafysik. Derrida's deconstructive strategier, som expandera på Ferdinand de Saussure insisterande på godtycke av verbala kännetecknet, har därefter etablerat sig som en viktig del av postmodernism, särskilt i poststructural litteraturteori och textanalys.

Deconstruction börjar med antaganden att världen är ogripbara och att språk är instabil, svårfångade och otrogen. Följaktligen litterära texter, som görs upp av ord, har inget fast, enkel mening. Eftersom de anser att litteratur definitivt inte kan uttrycka sitt ämne, deconstructionists tenderar att flytta sina uppmärksamheten från vad som sägs till hur språket används i en text.

Som formalistisk kritiker, deconstructionists försöker hitta innebörden av en text genom att stänga läsning. Men samtidigt en formalistisk vanligtvis försöker visa hur de olika delarna av en text cohere med innebörd och ofta innehar att en behörig författare konstruerar en sammanhängande arbete med en stabil innebörd och att behöriga läsare kan uppfatta denna innebörd, deconstructionists att försöka visa att litterärt verk (vanligen kallad "en text" eller "en diskurs") oundvikligen är motsägelsefullt och synsätt försöker visa hur texten "deconstructs", det vill säga hur det kan delas upp i ömsesidigt oförenliga ståndpunkter.

Deconstructionists avvisar tanken på att textkritikern bör stödja myten om authorial kontroll över språk. Belgiskfödd kritiker som Roland Barthes och Michel Foucault har därför krävt "the death of författare", det vill säga, avvisandet av antagandet att författaren fullt ut kan kontrollera innebörden av en text. De har också meddelat död av litteratur som en särskild kategori av skriftligt. Enligt deras uppfattning, dikter och romaner är bara ord på en sida, alla texter skapas lika-lika otillförlitliga.

Deconstructionists fokus om hur språket används för att uppnå effekt. Eftersom de tror, med kritikern David Lehman, ord att "det finns inga sanningar, endast konkurrerande tolkningar", deconstructionists försöka förstå hur vissa "tolkningar" kommit att betraktas som sanning. Deconstruction Slutligen ifrågasätter möjligheten-av anländer till absolut sanning, utmanar västra lägen tankefrihet, och utbyten tolkning och nedläggning för "textuality" och "spela upp". i huvudsak dekonstruktion vägrar att låta oss känner sig nöjd med lätt, summering uppfattningar och tolkningar.

Deconstruction kan strejka du en strategi som negativt, även destruktiva, kritiska, och ändå genom tålmodig analys, deconstructive kritiker ofta avslöja fascinerande aspekter av de mest kända litterära texterna och avslöja dolda gränserna för våra tolkningsregler system-textmässiga och annat.