En av de huvudsakliga typer eller genrer av västerländsk konst. Apprecieringen av naturen för sin egen skull och dess primat som ett specifikt ämne för konst är dock ett relativt nytt fenomen. Tills det sjuttonde århundradet landskapet var begränsad till bakgrunden av målningar som huvudsakligen behandlar religiösa eller historiska och mytologiska ämnen (historia målning). i arbetet i det sjuttonde-tals målare Claude Lorraine och Nicholas Poussin, landskap bakgrunden började dominera de historia ämnen som var påstådda basen för arbetet. Deras behandling av landskapet var emellertid mycket stiliserad eller konstgjorda: de försökte framkalla landskapet i klassiska Grekland och Rom och deras arbete blev känd som klassiska landskapet. På samma gång nederländska landskapsmålare som Jacob van Ruysdael utveckla en mer naturalistisk form av landskap målning, baserat på vad de såg runt dem. När, också i det sjuttonde århundradet, den franska akademin klassificeras genrer av konst, det placeras liggande fjärde i storleksordning av fem genrer. Dock landskap målning blev alltmer populära genom 1700-talet, även om den klassiska idén dominerade. 1800-talet, såg dock en märklig explosion av naturalistiska landskap målning, delvis drivande verkar det av uppfattningen att naturen är ett direkt uttryck för Gud, och dels av ökande alienationen av många människor från naturen av växande industrialisering och urbanisering. Storbritannien produceras två enastående bidragsgivare till detta fenomen i John Constable och JMW Turner. Stafettpinnen sedan vidare till Frankrike där i händerna på impressionisterna landskap målning blev fordonet för en revolution i västra målning (modern konst) och traditionell rangordning av genrer och kollapsade.