Från grekiskan (eikon) för avbild eller bild, vanligtvis en bild som kännetecknar och/eller inspirerar hängivenhet till avbildade föremål. Mer specifikt, designerar det bilder av heliga personer och händelser i bysantinsk religiös konst; och också har kommit att namnet små visuella symboler som används i persondatorer. Ikonoklasm är bokstavligen bryta av bilder, så kallade från en rörelse i åttonde och nionde århundradet bysantinska riket som försökte förstöra och ytterligare bar föreställande bildspråk i heliga platser skäl att de främjade avgudadyrkan. Ikonografi är skildringen av ett ämne av en bild eller en grupp av bilder; Det får också utse studien av den avsedda innebörden av en bild eller en grupp med bilder som vad är avbildad och på vilket sätt. Detta är skild från iconology som de senare behandlar främst studier av ikoner, i vad känsla, särskilt som de fungerar symboliskt, men inte nödvändigtvis på sätt avsett av deras författare. Ikonostas: en skärm som skiljer helgedomen från den huvudsakliga delen av en östra katolska kyrkan och som bär heliga ikoner.