Mängden pengar som finns i en ekonomi. i glansdagar monetarism i början av 1980, ekonomer kastade på månatligt (i vissa länder, även veckovis) penningmängden nummer för ledtrådar om framtida inflation. Centralbanker syftar till att hantera efterfrågan genom att styra utbudet av pengar genom öppna marknadsoperationer, reservera krav och ändra räntan (att vara exakt, diskonteringsräntan). En svårighet för beslutsfattarna ligger i hur man mäter relevanta penningmängden. Det finns flera olika metoder, vilket återspeglar olika likviditeten i olika typer av pengar. Sedlar och mynt är helt flytande; vissa bankinlåning dras inte förrän efter en väntetid. M3 (M4 i Storbritannien) är känd som breda penningmängden, och består av kontanter, bytesbalansen insättningar i banker och andra finansiella institutioner, sparkonton och tid-begränsat insättningar. M1 är känd som smala pengar, och består huvudsakligen av kontanter i omlopp och bytesbalansen insättningar. M0 (i Storbritannien) är den mest vätska åtgärd, inklusive endast kontanter i omlopp, kontanter i bankernas kassorna och bankernas operativa inlåning i Bank of England. Även om det är en dålig prediktor för inflation, tillväxt i penningmängden kan vara en händig ledande indikator på ekonomisk verksamhet. i många länder, det finns en tydlig koppling mellan den verkligt breda penningmängden tillväxt och BNP.