Neo-Impressionism är den särskilda namn efter impressionistiska arbete Seurat och Signac och deras anhängare. Både Camille och Lucien Pissarro hade en fransk fas och arbetet fortsatte att bära starka spår av stil. Neo-Impressionism kännetecknas av användning av den Divisionist tekniken (ofta populärt men felaktigt kallas pointillism, en term som Signac förkastat). Divisionism försökte sätta impressionistiska målning av ljus och färg på vetenskaplig grund med hjälp av optisk blandning av färger. i stället för att blanda färger på paletten, vilket minskar intensiteten, primär-färg komponenter av varje färg placerades separat på duken i liten sandskädda så de skulle blanda i spectator's eye. Optiskt blandade färger gå mot vit så denna metod gav större luminositet. Denna teknik bygger på färg teorierna av M-E Chevreul, vars De la loi du contraste simultanée des couleurs (på lagen om samtidig kontrast färger) publicerades i Paris 1839 och hade en ökande inverkan på franska målare därefter särskilt impressionismen och post-impressionismen i allmänhet och Neo-Impressionists.