Strikta regler för dramatisk struktur, formulerat av italienska och franska kritiker av renässansen och löst baserad på principerna om drama diskuteras av Aristotle i hans poetik. Främst bland dessa regler var de tre enheter av handling, tid och plats som tvingade dramatiker till: (1) konstruera en enda tomt med en början, mitten och slutet för de kausala relationerna och karaktär. (2) begränsa talan till händelserna av en enda dag; och (3) gräns scenen till en enda plats eller stad. Enheter observerades troget av kontinentala Europeiska författare till romantiska åldern, men de var aldrig regelbundet observerats i engelska drama. Moderna dramatiker är vanligtvis mer intresserade av en enhet av intryck eller känslomässiga effekten än med någon av de klassiska enheter.

Av enheter kan observeras i Pierre Corneille tragedi Polyeuctes och Jean-Baptiste Racine's Phedre.